Publicerad
Författare
Att hela världen successivt förflyttar lagring och distribution av IT mot molnet är ingen nyhet. Molntjänster i den modernare tappningen har funnits tillgängligt sedan 1990-talet och uppmärksammades i större skala i samband med att bl a IBM lanserade sin reklamkampanj ”On demand” år 2003. Nu, 17 år senare, kan vi konstatera att världen blivit mogen att omfamna konceptet och att allt inom IT på något sätt kopplar eller bygger på utnyttjande av molnbaserad teknik eller molnbaserade tjänster.
Motiven till att förflytta sig från lokal lagring till en molnbaserad infrastruktur är många och en av de främsta argumenten är att man som kund därmed skaffar sig förutsättningar till att ständigt utnyttja aktuell teknik och undviker att halka efter i den tekniska utvecklingen. Och i en tid där den tekniska utvecklingen sker med rasande fart kommer allt fler företag och organisationer, som ännu inte tagit steget till molnet, drabbas av väldigt stora investeringar för att komma ikapp sin konkurrenter.
Ett annat motiv till att införa molntjänster är skalbarhet. Med detta menas att man som kund ges möjlighet att kunna skala upp användandet av sina IT-system genom ett enkelt ”klick”. Och efter att marknaden nått mognad inom detta område kan vi konstatera att flertalet leverantörer av molnbaserade tjänster och molnbaserad teknik idag kan erbjuda förutsättningar till att i realtid skala upp tillgången på lagring samt lastbalansering för att utöka kundens tillgång på infrastruktur och kommunikation.
Samtidigt finns det skäl att höja varningens finger när det gäller prestanda kopplat till molnbaserade tjänster. Under de senaste åren har vi på HerbertNathan & Co haft insyn i ett flertal projekt hos större svenska organisationer som valt att göra en förflyttning över till molnbaserade affärssystem och där kunderna drabbats av dåliga svarstider. Med respekt för såväl kunder som leverantörer väljer vi att inte peka ut någon enskild aktör men vi kan ge ledtråden att det i dessa fall inte handlar om de minsta affärssystemen på marknaden. Tvärtom talar vi om leverantörer med rejäla muskler.
Det vi upplevt i de projekt som drabbats av dålig prestanda är att den molnbaserade infrastrukturen inte skapat de förutsättningar till den ”obegränsade uppskalning” som utlovades. I en modern och ofta ganska komplex affärsvärld med många involverade integrationspunkter, stora transaktionsvolymer och krav på avancerade prognoser och beräkningar i realtid landar den tekniska infrastrukturen i ganska många lager av system och databaser. Och inte sällan har systemintegratörer och partners utökat komplexiteten genom att förlänga systemets funktionalitet (det vi förr kallade anpassningar).
Resultatet för de kunder som drabbats av dessa prestandaproblem är att alla pekar på alla och att ingen av involverade leverantörer eller partners vill ta ansvar för den uppkomna situationen. Istället tvingas kunden, att på egen bekostnad, lägga stora investeringar på att söka fel och optimera sin miljö. Och ibland tvingas acceptera att det nya affärssystemet inte håller för att rulla ut i stor skala sett till kundens unika behov av prestanda.
Det råd som kan lämnas är att kunder som planerar för övergång till molnbaserade affärssystem inte enbart ska fokusera på sk ”tillgänglighet” som idag ofta uppgår till 99.8%. Lika viktigt är att under upphandlingen ställa höga krav på prestanda och som en del i sin acceptanskontroll och driftkontroll verifiera med stora transaktionsvolymer att systemet verkligen håller utlovad prestanda. I detta sammanhang är det också viktigt att roller och ansvar för leverantör av system och systemintegratören blir tydliga och att man undviker risken för att dessa båda parter pekar på varandra när tekniska utmaningar uppstår.
