Publicerad
Författare
Vi läser allt mer om utvecklingen av förarlösa bilar och lastbilar. Samma utveckling pågår även gällande båtar och flygplan. Ambitionerna handlar om att skapa automatiserade transportlösningar med syfte att öka säkerheten, minska behovet av mänsklig interaktion och samtidigt kunna erbjuda nästintill obegränsad transportkapacitet till kraftigt reducerade priser. Och av de försök som pågår framgår det att tekniken nu är så långt framskriden att det snarare är andra faktorer som hindrar kommersialisering och inte primärt tekniska hinder.
De faktorer som skapat förutsättningarna för den utveckling vi nu ser kan hänföras till obegränsad datorkapacitet och våra moderna kommunikationslösningar med bra bandbredd och spårbarhet på snart all elektronisk utrustning som tillverkas. Vi kan med andra ord snart följa allt ”elektriskt” i realtid, och därmed också styra och påverka utrustningen. En av de stora utmaningarna förutom kommunikation och tillgänglighet har varit och är de ofantliga informationsmängder som krävs för att kunna ta emot, lagra och analysera den data som krävs för att i realtid kunna styra processer och utrustning där varje förlorad mikrosekund kan leda till allvarliga konsekvenser. Men även detta är man på väg att lösa med ny teknik när det gäller datalagring och hantering av sk realtidsdata (Big Data).
Med ovanstående som bakgrund finns det skäl att fundera över frågeställningen – OM och NÄR vi kommer att få uppleva även förarlösa Affärssystem. Är det bara fiktion eller kan det bli verklighet?
Ja, det finns faktiskt mycket som talar för att en väsentlig del av de processer och transaktioner som vi idag hanterar i våra Affärssystem helt kan automatiseras, och med en bibehållen hög kvalitet. Till detta kan relateras merparten av allt som relaterar till ”bokföring” där det framtiden finns få motiv till att något ska behöva bokföras med mänsklig interaktion. Baserat på standardiserade kontoplaner och förkonfigurerade system med en ökad grad av styrning från myndigheter för att standardisera kan mycket ske med automatik. Och det ligger också i alla nordiska myndigheters planer framåt att löpande kunna hämta hem redovisning från alla företag utan att behöva vänta till de sedvanliga årsboksluten, vilket också förutsätter en ökad grad av standardisering.
Även det som inte enbart relaterar till bokföring kan till stor del automatiseras baserat på att affärssystemen successivt kommer att kompletteras med automatiska rutiner (alternativt ihop med RPA-verktyg) för att hantera de transaktionsflöden som uppstår i den dagliga verksamheten. Den generella trenden hos alla leverantörer och system är att man kompletterar med allt fler funktioner för att öka andelen sömlösa processflöden och där enbart avvikelser fångas upp och leder till manuell hantering.
Till detta ska läggas den teknik som benämns blockchain, som ger möjligheter att få en överskådlighet och spårbarhet av transaktionsflöden på ett sätt som faktiskt skapar förutsättningar till förarlösa transaktionsflöden, såväl mellan organisationer som inom den egna organisationen och redovisningen.
Men på samma sätt som när det gäller förarlösa bilar, båtar och flygplan är antalet parametrar som påverkar beslutsfattandet väldigt många. I grunden och botten bygger allt på att vi kan skapa IT-system med regelverk med så mycket dynamik att vi ska kunna hantera alla tänkbara situationer. Men hur vi än vrider och vänder på detta så blir det svårt att skapa det system som kan förutse allt, och som därmed har lösningar på hur alla situationer ska hanteras. Det kommer finnas situationer där systemet ställs inför situationer där det saknas ett regelverk och där systemet enbart har två alternativ – att stoppa flödet och kalla på manuell hantering, alternativt att tillämpa en regel som systemet ”tror” påminner om den aktuella situationen och därmed med ett oväntat resultat.
Om vi relaterar detta till bilar och flygplan går det givetvis ej att överlämna till systemet att ”gissa” en lösning då utfallet kan leda till allvarliga konsekvenser. Frågeställningen är däremot gällande för Affärssystem. Även om felaktiga beslut sällan eller aldrig leder till mänsklig skada kan det ändå medföra stora kostnader. Är vi beredda att ta denna risk? Och ifall fel uppstår som följd av att ett system gjort felaktiga antaganden - vem är då egentligen skyldig? Är det leverantören bakom systemet? Eller är det kunden som ”tränat” och konfigurerat systemet som successivt tillämpat machine learning men ändå gjort fel? De juridiska frågorna är både komplexa och intressanta.
Helt förarlösa Affärssystem kommer vi troligen inte att träffa på under överskådlig tid, åtminstone inte om då räknar in system som täcker en mångfald av affärsprocesser. Däremot är det både tänkbart och naturligt att enklare ekonomisystem kommer att kunna arbeta i bakgrunden med minimala behov av mänsklig påverkan. Och vi ser redan idag att det erbjuds små enkla molnbaserade Affärssystem som är sammankopplade med bankerna och håller alla siffror uppdaterade och avstämda.
Som alltid när det gäller forskning och utveckling är det svårt att sia om tidsperspektiv som ligger 5-10 år framåt. Och vi har under det senaste decenniet fått inse att utvecklingen går allt fortare och att ny teknik görs tillgänglig för allmänheten på allt kortare tid. Därmed kan det som idag tycks vara svårt eller omöjligt faktiskt bli verklighet inom ett antal år, och detta gäller inte minst förarlösa Affärssystem.
