Publicerad
Författare
Kapitel 9 § 5 i brottsbalken refererar till att ”den som vid rättshandling utnyttjar någons trångmål till att bereda sig förmån för vilka motprestation inte ska lämnas” kan dömas för ocker. En handling som kan leda till såväl böter som fängelse.
Under det senaste året har vi blivit kontaktade av flera företag som drabbats av ett beteende från sin leverantör av affärssystem som kan liknas vid ocker. Det gemensamma med dessa kunder är att de haft gällande avtal baserade på den traditionella avtalsformen ”Perpetual licenses” (dvs en engångsavgift med årliga avgifter för underhåll och support) men som vid avrop av nya tilläggslicenser nu ställs inför det faktum att leverantören vägrar att sälja licenser enligt det gällande avtalet utan tvingar kunden över till en abonnemangsmodell. Detta trots att kunden fortsätter att använda sitt affärssystem som en sk ”On premise” installation. Och där den nya abonnemangslicensen medför kostnadsökningar på flera hundra procent samt långa bindningstider.
Vi talar nu inte om kunder som köpte sina affärssystem för 15-20 år sedan utan om kunder som köpte sina system/licenser så nyligen som 3-5 år sedan och där leverantörerna idag utan betänkligheter hänvisar till att ”man lämnat den tidigare avtalsmodellen” och numera enbart erbjuder abonnemangsavtal och då med bindningstider på minst 3-5 år.
Givetvis äger varje leverantör rätt att upprätta och tillämpa sin egen prismodell med bindningstider och övriga avtalsvillkor. På en konkurrensutsatt marknad brukar detta dock över tid leda till en harmonisering av de olika leverantörernas prisnivåer och avtalsvillkor. Detta har vi också sett över åren när det gäller priser och villkor för de unga och nya affärssystem som från start utvecklats för en molnleverans. Efter initial obalans har priserna oftast normaliserats till nivåer där leverantörerna närmar sig varandra.
Och det är givetvis varje kunds frihet att välja och acceptera prisnivå och avtalsvillkor vid nyköp av ett affärssystem. När däremot de kunder (vilket är väldigt många i Sverige) som har en befintlig installation enligt sk ”on premise” ska tvingas in i en helt ny avtalsform med väsentlig prisförändring utan att ges några rimliga alternativ har man fog att tillämpa begreppet ”ocker”. I några fall, som vi tagit del av, har prisökningen vid övergång till en abonnemangsmodell legat uppåt nivån 500% vid jämförelse mot det gällande avtalet med årligt underhåll och support.
Om de nya abonnemangsavtalen även inkluderar en komplett molntjänst med teknisk drift och fria uppgraderingar skulle situationen delvis vara annorlunda då kunden erhåller ett mervärde att sätta i relation till prisökningen. I de fall stött på har dock leverantörerna enbart erbjudit en ny prismodell (via abonnemang) utan att erbjuda någon motprestation.
Det är olyckligt men samtidigt naturligt att det uppstår en skarv mellan det gamla och det nya när branschen svänger över från on premise till molnbaserade lösningar. Leverantörerna strävar efter att påskynda övergången och flytta över sina befintliga on premise kunder till en molntjänst. Både för att kunna flytta över fokus till den nya leveransmodellen men också då det väsentligen skruvar upp leverantörernas sk recurring revenue.
Viktigt är att i rollen som kund, analysera och värdera betydelsen av förflyttningen mot molntjänster i relation till hur både kostnader och resurser förändras vid en molnleverans. Och även att väga in alternativa former till att utveckla sin applikationsmiljö. Om din befintliga leverantör tvingar in dig i en helt ny leveransform och prismodell är det kanske ett tydligt tecken på att det inte är rätt leverantör inför framtiden.
